to top

Ready For A Baby?

pregnant 35 weeks

Having a baby means there will be a million thoughts and questions throughout the process, and I, as I’m sure many other pregnant women, have been hassling Google with countless silly and less silly questions for eight months now. Some questions are, however, a bit more comprehensive than others, and can’t be answered by Google or anyone else. Something I’ve found myself thinking about recently, and also asked Matthew several times, is if we’re really ready to have a baby? And how do you know that you are?

When I ask myself am I ready for a baby it’s not about whether we’re financially stable or have a cot, pram and clothes for the baby – but if I’m really ready to give up my old life and become about 100% less selfish. Am I ready to, in a way, ditch my old self and take on the role of a mother? Have I done everything I wanted to do before stepping into this hugely life-changing phase? I also ask myself if we as a couple are ready to take our relationship to that next level? After all, we won’t have known each other for more than 3 years when our little girl arrives.

ready for pregnancy

What really helps me and makes me feel calm when I start thinking about if I’m prepared for my new life is to think about all the things I’ve done and achieved in my life already. I truly feel like I’ve had a very rich and eventful life so far, maybe even too eventful at times…:) I’ve realised so many dreams and experienced so many beautiful and crazy things. And when I try to think about what I would have still liked to do before having children I can’t think of anything in particular, which is a great feeling!

I’m proud to share (and maybe boast a little about) some of my biggest achievements and experiences so far. These are:

  • to do a language course in Bournemouth, UK, on my own when 16 years old
  • to get a degree in Tourism
  • to get two short stories published
  • to learn Spanish
  • to do my Erasmus in Alicante, Spain
  • to do a crazy road trip in Europe
  • to spend a summer working in Barcelona
  • to inter-rail through Eastern Europe
  • to travel the Trans-Siberian railway from Moscow to Beijing
  • to spend 6 months back-packing in Asia
  • to become a certified scuba diver
  • to do a diving live-aboard in the Similan Islands in Thailand
  • to experience incredible India
  • to spend a year working and travelling in Australia
  • to spend two months fruit-picking in Oz
  • to travel around New Zealand
  • to start running on a regular basis
  • to get into university to study Spanish Philology
  • to volunteer at an orphanage in Bolivia
  • to travel South America and visit Machu Picchu
  • to move to London Town and get a job there
  • to meet Matthew 🙂
  • to move to Edinburgh
  • to move in together
  • to teach myself to sew a dress
  • to take my career in a new direction
  • to get pregnant

What I haven’t done is to get married and to buy property, but there’s plenty of time for that! I am so glad that I’ve waited until I’m 31 to have a child – I don’t think I would’ve been ready for it any sooner as I’ve been too busy travelling and chasing dreams for purely egoistic reasons. My biological clock has also been pretty dead until only a year back, and obviously I needed to meet the right person as well!

Whether our relationship is ready for a baby is not something I really worry about, as I’m 100% sure that there’s no one else I’d like to be the father of my child and I have never even glanced at anyone else since the day we met. I also know that I’ve found someone I can trust 100% and someone that is responsible and will do his best to be a good father and partner. It doesn’t matter how long you’ve been together – when you know, you know. I am a very lucky girl indeed.

I do think it’s healthy to ponder upon these things and I’m sure a lot of people in the same situation do it too. It doesn’t mean that I’m not extremely happy and excited to become a mother – I guess it’s just me questioning my own decisions and perhaps looking for reassurance during this process that seems to be moving so quickly. I guess it’s just me getting a bit anxious about the impeding labour as well…:)

I don’t know how you know if you are ready, I guess it’s just a feeling you have combined with the ticking of your biological clock as well as some external circumstances falling into place. I can safely say that YES, I am ready to become a mum and WE are ready to become parents! As ready as you’ll ever be for becoming a parent that is 🙂 Only one month to go now!

x Nina x

Nina Äikäs

<p>I’m a Swedish-speaking Finn who left Finland for the lovely and thrilling London town in 2011, but after meeting an equally lovely and thrilling Scotsman I somehow now find myself in the beautiful city of Edinburgh. In February 2015 our gorgeous little girl arrived and made us a happy family of three. Follow my blog and get to know us!</p>


    You can do it!!!!! 🙂 I am from Spain I lived in Alicante almost all my life and studied Tourism degree there and made Erasmus last year here in Edinburgh and met my boyfriend here so I recently moved to Edinburgh , live is all an adventure! Hope you enjoyed it in Alicante and wish you all the best with this new stage in life!

    January 10, 2015 at 12:00 pm
    • ninaaikas

      Thank you for your encouraging words Sandra!Sounds like you’re going through your own adventure moving up here from sunny Alicante 🙂 Just get in touch if you need any help/advice or just coffee company! Hope you’re enjoying it here!!x

      January 10, 2015 at 12:24 pm
  • Monica Äikas

    Jag tror att ni båda är färdiga att bli förädrar. Er baby kan skatta sig lycklig som får föräldrar som verkligen har tänkt igenom situationen. Ändå är det inte så att hela ens tidigare liv tar slut när man får barn, utan det är en ny fas i livet, en ny väg, ett nytt äventyr – ett jättestort äventyr, en ny dimension – men också en fortsättning på ens tidigare livsresa. Själv är man fortfarande samma person, fast man naturligtvis också formas av att ha barn. Och barn är inte bara resultatet av ens egna val, utan framför allt en stor gåva som man bara får ta emot. Dessutom är det väl så att naturen gör en både fysiskt och psykiskt redo under den långa graviditeten.

    January 10, 2015 at 6:45 pm
    • ninaaikas

      Ja ett äventyr är det ju nog, och det är svårt att föreställa sig hurudant innan man har babyn där. Men båda ser vi fram emot det otåligt och kommer att göra vårt bästa!

      January 11, 2015 at 11:01 am
      • Monica Äikas

        Jag är säker på att ni båda kommer att göra ert bästa och klara det bra. Ni är så motiverade. Tänk att få lära känna en ny liten person. Som förälder får man använda sunt förnuft och våga göra på sitt eget sätt.

        January 11, 2015 at 5:14 pm
  • Siri Smeds

    Jätte fint inlägg, bra skrivet! 🙂
    Lycka till!

    January 11, 2015 at 2:36 pm
    • ninaaikas

      Tack Siri,det var lite personligare än vanligt men roligt att höra att du gillade det 🙂

      January 11, 2015 at 3:10 pm
  • Ia

    Läste din lista och den saknar Fiji och Mexico, så egentligen är den ju ännu längre så mycket har du hunnit med?

    January 12, 2015 at 10:15 am
    • ninaaikas

      Oh no, måste tillägga det ?

      January 12, 2015 at 10:31 am
      • Ia

        Och New York?
        Jag tycker det var jätte bra med så personligt inlägg, mera bara ?

        January 12, 2015 at 10:42 am
        • ninaaikas

          ? Tack, tänkte nästan inte publicera det för att jag tyckte det var så mycket personligare än de vanliga inläggen,men jättekiva att höra att det uppskattades!?

          January 12, 2015 at 10:51 am
  • Monica Äikas

    Varför inte nämna att du fick stipendium när du blev student??

    January 12, 2015 at 8:31 pm
    • ninaaikas

      Varför fick jag stipendiet nu igen?

      January 12, 2015 at 8:37 pm
  • Annika b

    Hej, nu skriver jag på svenska för alla andra inlägg har också varit det. Helt huippu inlägg, väldigt djupt. Djupa tankar e mitt favoritämne, folks tankar är så intresanta, men få berättar dem. Just precis detdär tycker jag att är “är-jag-redo-för-barn” -måttet. dvs. att fråga sig själv om man är redo att ge upp sitt liv och bli 100% minde självisk. Jag är definitivt redo för det, tvivlar inget, och jag funderar inte mera på den saken, nu är det bara då barnet som saknas. Det som jag säkert skulle fundera på är uppfostring, hur fan får man ett barn att börja prata och intresserad av sport och studier etc…

    Det är en hell of a list of things som du accomplish i ditt liv! Skitstora saker. Sant som du säger, skit i huset. Du vet att de som nu har hus o barn, har antingen inte en utbildning (som de är nöjda med) eller någo vettigt jobb på sin CV. Alla fattas stor sak. Jag minns varje dag hur lycklig jag är för att jag gjort just det som jag gjort i mitt liv, och delvis pga av det, är jag redo att ge upp allt.

    January 16, 2015 at 11:46 am
    • ninaaikas

      Ja, uppfostring är sen en helt annan sak som kan orsaka en hel del stress…Något jag också stressar lite för redan nu är om hur jag ska kunna garantera att barnet ska lära sig svenska lika bra som engelska – och helst också finska. Plus kulturen såklart…Men det får man ta sen! Ja du har också åstadkommit en hel del! Jag är så glad att jag spenderat hela mina 20s på mig själv – hur själviskt det än är 🙂 Resten av livet har man ju tid på sig att ta hand om andra…

      January 16, 2015 at 7:03 pm
  • Annika b

    Do you btw know what is a man’s “measure” of being ready for a child, cannot be the same as our? How does Matthew know that he is ready?

    January 16, 2015 at 12:08 pm
    • ninaaikas

      I don’t want to generalise, but I think most men don’t think about and analyse these things as much as women. Matthew’s answer was just “I just know – like you know that you’re in love with someone”…He’s also always known that he wanted to become a father, so guess that helps too!

      January 16, 2015 at 7:06 pm
  • Leena F-B

    Fint inlägg och du ska vara stolt och glad över dina accomplishments och allt du hunnit med! Och det var kloka ord av din mamma:)

    January 20, 2015 at 9:28 am
    • ninaaikas

      Tack Leena! Ju närmare födseln jag kommer desto mer inser jag hur stor grej det här med att få barn egentligen är…men bra ska det gå ?

      January 20, 2015 at 9:38 am
  • McKenzie A.

    I really loved your list– you have accomplished a whirlwind of things that many young women haven’t even began to touch before they found themselves pregnant! I think that will certainly propel you into a world of cultural memories that you can share with your daughter, as well as ease the transition of not being able to do as many things as you used to… because you’ve already done so much!
    Having said that, I say you have no need to be anxious of labor. You’ll probably tackle it with the same level of courage and enthusiasm that you’ve already utilized in your lifetime. (Coming from a mama who had a drug-free labor– you got this, my friend. Don’t let anyone ever tell you different).

    January 19, 2016 at 7:06 pm
  • Agent Spitback

    Oh, wow, you have achieved quite a bit! Well done! And now you’re a mum! This is a thoughtful provoking post and I don’t think I have ever thought about if I was ready, honestly. We tend to look at financial issues rather than emotional ones. But when your baby is here, he/she is here! Thanks for sharing with #abitofeverything

    January 24, 2016 at 12:04 pm
Subscribe to Blog via Email - finlandssvenska bloggar